Vår bostadsrättsförening Henriksborg är i den stockholmska historien känd som Dårhuset. Här sammanfattar vi dess historia.

Danvikens hospital inrättades 1551 på beslut av Gustav Vasa. Området öster om den å som då förband Hammarbysjön med Saltsjön kom under lång tid att användas som förvaringsplats för avvikande, handikappade, sjuka och fattiga. Hit skickades också politiskt obekväma personer.  Hospitalet byggdes tvärs över den å som på den tiden förband Hammarbysjön med Saltsjön. Den ån försvann när Danvikskanalen fullbordades 1929 och Hammarbysjön blev en del av Saltsjön.

Redan från början fanns här ett särskilt dårhus. Från 1706 till 1725 ökade antalet (som klassificerades som) dårar från 19 till 65. Men behovet av ett ”riktigt” dårhus ökade och 1785 inköptes (med hjälp av en gåva från Gustav lll) den s.k. Saltsjudartomten där ett företag med holländskt ursprung sedan 1680 (möjligen 1684) försökt utvinna koksalt ur Saltsjöns bräckta havsvatten. Kartan nedan från 1774 visar tydligt att det redan då fanns en byggnad som mycket påminner om det hus som i dag bildar stommen i vår brf Henriksborg. Hur huset vuxit och ombyggts under perioden 1680 – 1774 är oklart. Namnet Henriksborg har sannolikt sitt ursprung i notfiskaråldermannen Henrik Österman som bodde här.

Det gamla saltsjuderiet – ombyggt och dårhusanpassat under åren 1785-1787 - tjänade  som dårhus under perioden 1787 till 1861 då den verksamhet som bedrevs där ansågs föråldrad och avvecklades.

Dårhuset blev sedan, efter ombyggnad, arbetarbostäder åt oljeslageriet AB Sommelii Fabriker som också i slutet av 1800-talet flyttade sin tillverkning till området där man bl.a. uppförde två stora fabriksbyggnader. Den övre, på höjden ovanför Dårhuset, revs på 1960-talet och lämnade plats för radhusområdet Henriksborg. Den nedre fabriken, belägen öster om Dårhuset, drabbades av ett pyromandåd och revs på 1980-talet. Ovanför Dårhuset finns en mindre  byggnad av fältsten, allmänt kallad Ruinen. Där byggs nu en bostadsrättsförening med just det namnet.

På 1960-talet köptes Dårhuset jämte en del andra fastigheter i området av KF som använde huset som anvisningsbostäder i samband med sina rivningar och nybyggen vid bl.a. Slussen. Hit lokaliserades också ett antal konstnärsateljéer.

Dårhuset ingår nu som huvudbyggnad i Bostadsrättsföreningen Henriksborg som bildades 1989 och år 2005 förvärvade fastigheten Sicklaön 37:9. Förutom Dårhuset finns två ateljébyggnader, ”gula huset” som användas som skyddsrum och samlingslokal, ett bergrum och ett antal bodar på tomten. Dårhuset är sedan 2001 Q-klassat, vilket innebär att dess fasader inte får ändras utan tillstånd från byggnadsnämnd.   

Dårhuset och verksamheten vid Hospitalet förekommer flitigt i den stockholmska litteraturen och konsten. Zackarias Topelius skriver i Fältskärns berättelser ingående om livet på Dårhuset. Det gör också Carl Jonas Love Almqvist och August Blanche. Dårhusmiljön skymtar förbi i Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad och oljefabriken bildar bakgrunden i en del av scenerna i bokens filmatisering.

Prins Eugen, som hade Dårhuset och oljefabriken mitt emot sig från Waldemarsudde, målade av husen i ett par berömda målningar. På senare tid har Dårhuset återuppstått som miljö i boken 1794 av Niklas Natt och Dag.